Söndagsanteckningar och lungmaneter.

Det är söndag och jag läser i mina gamla anteckningsböcker, färdas ett, två, sju år tillbaka i tiden. 

En gång var jag tolv år och allt luktade bensin i tre dagar. Det var sommar och det brusade i öronen från havet, teven och getingarnas surrande i trädgården. Luften var full av syrener och salt men jag kände bara bensinen. Om förmiddagarna brukade jag sitta i uthuset och klösa upp nagelbanden, sedan gick vi alltid och badade. Det kalla vattnet och öronmaneterna vi kastade på varandra, jag och min bror.

 Ett helt liv har passerat mellan maneterna på västkusten och min tvåa på Södermalm.

Jag är en annan nu.

Det är märkligt, det här med livet.