"Pulsslagen som syns på min kropp; i händerna, armarna, benen. Som hjärtat satt lite varstans"

Snart ska vi skriva uppsats på min kurs i modevetenskap (jag läser alltså grundkursen i modevetenskap, 60 högskolepoäng på Stockholms universitet) och jag vet precis vad jag vill att min uppsats ska handla om. Jag vill skriva om kroppen och hur vi förhållit och förhåller oss till våra egna kroppar. Om hur kroppen alltmer, från att ha varit någonting relativt privat, kommit att bli närmast en allmän angelägenhet och egendom, och om hur vi bemöts olika beroende på våra rent fysiska egenskaper.

Jag tycker att kroppen är oerhört intressant, jag tror att det framgått i det jag skrivit på den här bloggen. Gränserna mellan kropp och själ och gränserna mellan våra egna och andras kroppar. Mitt förhållande till kroppen är ambivalent. Å ena sidan är jag oerhört äcklad av det kroppsliga, vill helst inte veta av min kropp, avskyr att läsa om anatomi eller när någon talar om blodomlopp och hjärtkammare. Kanske skulle man kunna beskriva det som att jag inte känner mig särskilt mycket i kontakt med min kropp, jag har istället lätt att dissociera och ställa mig utanför min kropp. Observera att denna motvilja mot det kroppsliga inte grundar sig i ett problem med kroppens utseende, jag är ur ett utseende- och idealperspektiv oftast nöjd med min kropp.

Å andra sidan älskar jag mode, ett ämnesområde där kroppen på olika sätt alltid är högst närvarande. Kroppen är en förutsättning för att modet ska kunna manifesteras, och som modeintresserad tror jag att det är oundvikligt att reflektera lite extra över hur man förhåller sig till den egna kroppen i relation till modet. En designer må utforma sina kollektioner utefter en abstrakt idé, men måste likväl alltid förhålla sig till kroppen han eller hon ska klä. Därför tycker jag att det är väldigt intressant att diskutera och skriva om just kroppen och vår relation till den, både den privata relation vi alla har till våra egna kroppar, men också den samhällsrådande idén om kroppen och kroppens plats i det offentliga rummet.

P.S. Titeln på det här inlägget är tagen ur Anders Paulruds fantastiska roman, tillika min favoritbok, "Fjärilen i min hjärna".