Style.com listar trender.
Jag gillar inte att prata om trender – inte i den mån när det kommer till ”höstens trendmåsten”. Trender är strömningar och trender ska föreslå och inte tvinga. Trender finns, men kanske inte i den utsträckning som marknadsförs varje säsong genom modemagasin och bloggar. Nationalencyklopedins definition lyder såhär:
trend, stabil, långsiktig förändringsriktning utan hänsyn till kortvariga variationer avseende bl.a. ekonomi, värderingar, intressen eller konsumtionsmönster inom t.ex. mode.
Varje säsong finns det en eller flera tendenser som med stort genomslag och infiltrerar magasin och butikskedjor. Tendenser som inte går att förneka och förbise och som faktiskt tycks dyka upp rätt snabbt utan att ha bubblat under ytan säsongerna innan. För att en tendens ska bli stor DIREKT behövs ett stort namn bakom idén. Ett namn som Miuccia Prada till exempel. Det tycks inte spela någon roll vad hon gör – det slår.
Att många designers utgår från en 70-talsestetik samtidigt är ganska naturligt och inte en slump. Trendanalytiker, de som arbetar med att förutse vart vi är på väg i samhället, inom ekonomin och rent estetiskt etcetera, påverkar, informerar, intresserar, designers runt om i världen av vad som kommer att komma. Det kan handla om något så trivialt som ett nytt material men också om politiska förändringar som kommer att påverka hela världen. Hösten 2008 var, som exempel, en mycket mörk period finansiellt (finanskrisen) vilket då också avspeglades i modet och i den höstens kollektioner som var ovanligt mörka och näst intill gotiska. Då höstens kollektioner dessutom visas på våren är framförhållning viktigt och trendanalytiker hjälper designers att på sätt och vis förutspå framtiden och människors kommande behov. Modet är och ska, enligt mig, vara strömningar i tiden och till viss del en avspegling av samhället. Modet går dessutom i cykler så förr eller senare måste man komma tillbaka till, typ, 70-talets silhuett – och chansen att flera olika designers gör det samtidigt är ganska stor med tanke på hur många kollektioner som presenterar säsongsvis och årligen. Du kan alltid hitta samband, om du vet vad du letar efter (vilket exempelvis moderedaktörer ofta gör).
Men sedan allt det andra. Alla andra så kallade trender. De plagg/silhuetter/stilar som inte är självklara men som ändå går att hitta på fler än ett ställe… Man brukar ju säga att ”tre är en trend” och om så är fallet, vilket moderedaktörer och modemänniskor gärna påpekar att det är, betyder en ”trend” inte speciellt mycket, eller hur? Metallic tycks ju bli en trend lagom till nyår, VARJE år, vilket är… passande. Blommigt till våren, lika så.
Trender existerar, men begreppet har blivit väldigt urvattnat och jag tycker att trender numera ofta handlar om en persons individuella smak. Att moderedaktören har ett gott öga för ett visst plagg, letar sedan upp MINST tre exempel (vilket inte är en bedrift) från säsongens kollektioner och en trend har skapats. Det känns bara så flyktigt och förenklat... Så, jag gillar inte att prata om trender (eller, trender i dess rätta bemärkelse pratar jag gärna om). Det är nämligen ofta inte fråga om trend utan om smak. Och som Linnéa sa när vi tidigare idag diskuterade ämnet, är dagens samhälle mycket mer om personlig stil (jaja, det är vad man säger i alla fall) än om trend, vilket var viktigt förr i tiden då kvinnor var hopplöst ute, daterade om kjolen var knälång när den egentligen skulle vara vadlång och tvärtom. Idag funkar det mesta, JUST eftersom att det finns så väldigt mycket att välja mellan och bland.
Avslutningsvis: tre är INTE en trend.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar