Kostymören Gaultier och kostymens roll för en film.

Bilden blir tydligare och större om ni klickar på den. 

Igår på Flärd och Film-kursen såg vi filmen The Cook, the Thief, His Wife and Her Lover från 1989. En fransk/brittiskt konstfilm. Det var en brutal och rå film och mest bara osmaklig, eller kanske som Linnéa sa; olustig. Ja, olustig är nog det bäst beskrivande ordet. Scener med döda förruttnade kadaver, inälvor, kvinnovåld, matfrosseri och tortyr hörde inte till ovanligheten. Fast det som var verkligen drev mig till vansinne var filmens manliga huvudkaraktär och han förkroppsligande det vi (jag och Linnéa) HATAR – det vill säga folk som förstör (ja, han slängde fina saker i golvet lite FÖR ofta), folk som är grisiga när de äter (han var grisig när han åt, å andra sidan var han grisig i allt han tog sig för) och folk som skriker (och som han skrek), våldför sig och slåss. Dessa tre saker var inte en del av hans persona utan det VAR hans persona. Han var lätt att hata och jag hatade. På grund av honom kände jag mig arg hela filmen. På ett sätt som inte är tillför upplevelsen på något vis utan som gör att man vill sluta se. 

Men på ett annat plan var filmen helt fantastisk. Ja, kanske till och med en av de bästa jag sett och det var när det kom till filmkostym och scenografi. Jean- Paul Gaultier var kostymör och om man kollar på hans kollektioner så kan man nog säga att han är, generellt, mer kostymör än en designer för folket. Ni som sett och vet vad han gör med sina kollektioner kan förstå känslan i kostymen. Hans signaturplagg som korsetten samt leken med underkläder som ytterkläder är tydlig i filmen. Dramatiken han alltid skapar med kläder likaså. 

Det är, som sagt, först nu efteråt som jag uppskattar The Cook, the Thief, His Wife and Her Lover. När jag nu tänker tillbaka på filmen fokuserar jag på detaljer och miljöer och deras roll för filmen rent symboliskt (vilket jag skulle kunna skriva flera tusen ord om, men det kanske inte känns relevant då inte alla, som läser det här, har sett filmen). Gaultier har alltid fascinerat mig även om jag inte alltid gillar det han gör. Ur ett designperspektiv är han dock alltid skicklig, genomtänkt och fantastiskt teatralistisk... Jag uppskattar det han gör även om jag inte alltid gillar det – förstå skillnaden. Man kan för övrigt se att det finns referenser till filmen i några av hans plagg från senare, mer nutida, kollektioner.  

I The Cook, the Thief, His Wife and Her Lover lämnas inget åt slumpen. Vilket också kännetecknar Gaultier som kostymör. Han gör inte bara huvudpersonernas kostym utan han gör också kostymen till biroller och även statister. Kostymen i sin tur har ett mycket symboliskt värde vilket är tydligt i gårdagens film då bland annat  huvudkaraktären Georginas, spelat av Helen Mirren, kläder tydligt utvecklas i och med hennes utveckling och berättelsens gång. Ett annat kul och lysande spel med kostymen är att klädernas och accessoarernas färger skiftar när karaktärerna byter rum, vilket såklart också är symboliskt.

Jag vill inte rekommendera den här filmen för filmens skull, för den gjorde mig verkligen arg, men den är väldigt sevärd om du är intresserad av kostym, scenografi och dramatiken samt det extra värde de kan tillföra en film. Väldigt fascinerande, faktiskt.