Den starka kvinnofällan - varför en kvinna i kostym är starkare än en kvinna i tyll.

Såhär efter modeveckan dyker givetvis många recensioner av de visade kollektionerna upp. Eller ja, recensioner är väl kanske att ta i, de flesta sträcker sig inte längre i sitt analyserande än att säga att exempelvis Rodebjer var "superfint" eller att Carin Wester "inte imponerade". Men ja, mina tankar om den kritiska modejournalistiken i Sverige är inte direkt höga, så det är ju föga förvånande.

Ett bra undantag är dock Rodeo som skriver kunnigt, ingående och hyfsat nyanserat om sina intryck av modeveckan. Läser man deras recensioner kan man dock göra den intressanta observationen att uttrycket "stark kvinna" är vanligt förekommande, bland annat i beskrivningen av Rodebjers, Backs och Orvings kollektioner. Detta tycker jag känns tråkigt, särskilt när det kommer från en site (och från och med imorgon återlanserat magasin) som jag annars upplever vara duktiga på att prata och diskutera mode också i samband med genus.

Genom att säga att exempelvis Hernández Cornet och Rodebjer visade en ”stark kvinna” så antyder man ju implicit att detta utgör någon form av avvikelse eller undantag ; att kvinnor generellt INTE är starka. Exempelvis beskrivs Diana Orvings kollektion såhär ; ” volymerna och draperingarna var närvarande som alltid i en Diana Orving-kollektion, men den här gången har de mer struktur och känslan av stark kvinna är mer konkret”.  Hela grejen med att den ”starka kvinnan” ofta nämns i samma mening som struktur,råhet, teknik (sömnadsmässig sådan) och typ plagg som kostymer etcetera visar ju rätt tydligt att en "stark" kvinna = en maskulin kvinna.

På vilket sätt är exempelvis Diana Orvings "strukturerade" kvinna starkare än Ida Sjöstedts tyllklädda, och varför upplever Rodeo - och säkerligen också vi andra - det så? Jag anser mig inte direkt bryta ny mark med iakttagelsen att det typiskt maskulina modet anses vara "starkare" än det typiskt feminina, men det gör mig besviken när även kompetenta och intellektuella modeskribenter faller i denna fälla, till synes utan att reflektera över att de gör det.

Linnéa