onsdag 16 mars 2011

The Beautiful Ones.

Idag när jag, Klara och Josefin åt lunch, pratade vi om någonting jag funderat på från och till under de senaste åren, nämligen om - och i sådana fall på vilket sätt - ens egna utseende spelar roll för huruvda man utvecklar ett modeintresse eller inte. Om jag tar oss tre som exempel, så delar vi förutom ett stort modeintresse även vissa fysiska attribut. Vi är alla tre långa, smala och har klassiska utseenden - egenskaper som premieras i dagens modeklimat. Vi frågade oss då om vi trodde att vi skulle vara lika passionerade (okej offer-uttryck men ändå) angående mode om vi råkat vara exempelvis korta och knubbiga, och kom fram till att vi allra troligast inte skulle ha närt samma modeintresse om så vore fallet.

Någon vecka tidigare, när vi alla tre var på Paris modevecka, kom jag att tänka på detta. I vårsolen på L'ecole de Medecine där Ann Demeulemeester visade, slog det mig hur vackra merparten av människorna omkring mig faktiskt var. Jag pratar alltså inte om styling nu (för det är ju inte särskilt märkligt om människor inom modebranschen är mer välklädda än gemene man/kvinna) utan om den rent utseendemässiga biten. Människor som arbetar med mode tycks helt enkelt överlag ha fördelaktiga utseenden. Detta är naturligtvis ingen slump. Spontant skulle jag säga att det är en kombination av att snygga människor (ja, nu använder jag det ordet) generellt har ett större självförtroende när det kommer till kläder och därmed kanske också när det kommer till mode (lägg märke till att jag skiljer på mode och kläder), samt att det ofta är lättare att utveckla ett intresse för ett område som man känner någon form av samhörighet med.

Mitt modeintresse tog sin verkliga början när jag var tretton. Fine, jag var ett sådant barn som älskade att byta kläder flera gånger om dagen och så vidare, men tycker det är så sjukt fånigt när folk säger att de "alltid" varit modeintresserade, för det stämmer inte. En femåring kan liksom inte vara modeintresserad, för mode handlar om mycket mer än bara plagg. Hursomhelst, när jag var tretton hade jag komplex över min (under)vikt, min brist på egentliga former och över det faktum att jag inte ansåg mig vara snygg i mina jämnårigas ögon. Ni vet hur det är, när man är tretton så ska man som tjej helst se ut som en cheerleader ur valfri high school-film, och gör man inte det är det lätt att känna sig ful och fel. För mig blev modevärlden en värld där jag passade in, där min kroppstyp och utseende ansågs vara det rätta. Självklart var inte det den enda anledningen till att jag utvecklade ett så starkt intresse för mode, men jag skulle ljuga om jag påstod att det inte utgjorde en viktig faktor.

Jag tycker att detta ämne är oerhört intressant, men också svårt att skriva om utan att trampa någon på tårna. Därför vill jag betona att jag inte anser mig ha patent på vad begreppet skönhet egentligen innebär och påstår inte att attribut som längd och smalhet nödvändigtvis är vackrare än andra fysiska attribut, men det är ett faktum att detta är det rådande idealet. Sedan är jag visserligen övertygad om att det, om vi talar om ansikten, finns utseenden som kan anses vara objektivt vackrare än andra, men det är ett annat ämne.

P.S Till min fina, anonyma läsare som påpekade att jag lägger upp för lite bilder. Ja, jag vet, men till detta inlägg tyckte jag det var omöjligt att veta vad jag skulle lägga upp.

P.S 2 Om ni har någon egen teori eller reflektion kring ämnet så får ni väldigt gärna dela med er av den!Eftersom ni dock inte verkar så förtjusta i att kommentera så antar jag att det inte lär ske, haha. Puss.

6 kommentarer:

  1. Jag hade en reflektion, men det blev ett blogginlägg istället! Kommer troligtvis mer, det här var ju superintressant, haha. Ha det så fint.

    SvaraRadera
  2. Jag skrev en liten reaktion på det här, hoppas du läser! http://paesyeon.wordpress.com/2011/03/21/hur-kan-det-hora-ihop/

    SvaraRadera
  3. Väldigt intressant frågeställning, dock känner jag lite som Lovisa som kommenterade i Hannas rodeoinlägg, att mitt modeintresse grundar i min kreativa sida och inte i mitt fördelaktiga utseende (om jag nu har det)

    SvaraRadera
  4. Hanna : Tycker du skrev otroligt bra om samma ämne, ser fram emot kommande inlägg från dig!

    Paesyon : Jag har läst din reaktion och känner att det du diskuterar handlar om någonting annat än det jag skrivit om här. Jag har svarat i ditt kommentarsfält.

    Matilda : Ja, jag förstår absolut hur du menar, jag menar inte att jag tror att man blir modeintresserad enbart på grund av att man har fysiska attribut som "går hem" i modevärlden, men att det (särskilt när man är ung) kan bidra. Det handlar mycket om den samhörighetskänsla både jag och Hanna skriver om.

    SvaraRadera
  5. Hej hej, nu lägger jag mig i igen - Matilda, jag svarade dig/lovisa på bloggen nyss men när jag läser din kommentar här blir jag osäker på om jag förstod dig rätt. Vad jag försöker få fram in a very roundabout way är att medan modeintresset säkert oftast GRUNDAR sig i en kreativ sida (så upplevde jag att det var för mig, i kombination med en utanförskapskänsla), tror jag att det är väldigt stor skillnad på hur modeintresset tas emot om man ser ut som en modemänniska ofta gör - det vill säga, relativt smal, relativt snygg, och med moderiktiga kläder - jämfört med om man är motsatsen.

    Nu kanske jag stejtar the obvious, men i alla fall.

    (Linnéa - tack!)

    SvaraRadera
  6. Hanna : Jag håller med dig till hundra procent, det är ju det även jag försökte få fram. Tycker detta med skönhet är så enormt intressant att diskutera, då det så uppenbart provocerar oerhört många.

    SvaraRadera