Om modekritik, eller snarare avsaknaden av den.

Den här bloggen handlar, och kommer att handla, mycket om modekritik, eller snarare frånvaron av denna. I april tidigare i år skrev Parisa Amiri en artikel för Nöjesguiden, som gick ut på att under en bestämd tidsperiod undersöka tre stora modebloggare, och hur stor procentuell andel av dessas inlägg som kunde klassas som någon form av kritik. Högst upp hamnade Karolina Skande där nitton av tvåhundra inlägg varit kritiska. Det är, kan vi nog konstatera, inte särskilt många. Några dagar senare skrev Sveriges, i min mening, bästa modejournalist, Daniel Björk en krönika om detta, där han frågar sig vad folk egentligen vill ha ut av modejournalistik, varför det är de okritiska bloggarna som är de största, samt uppmanar de som klagar på bristen på kritisk modejournalistik att "själva bli den där kritiska rösten de saknar".

Så ja, Daniel, vi ska göra ett försök. Kritisk modejournalistik kan vi dessvärre inte ägna oss åt (ännu) eftersom vi inte är utbildade journalister (och personligen ogillar jag starkt när människor utan journalistexamen kallar sig själva journalister, där tycker jag skribenter är ett bättre ordval) men vi kan, och ska, ägna oss åt kritiskt modebloggande.

Men vad är då modekritik? Kan det klassas som modekritik att skriva att man avskydde Margielas senaste kollektion? Att Lanvins senaste var fantastisk? Nej, det kan det knappast göra. För att någonting ska kunna kallas kritik måste det vara analyserande, refererande och granskande. Annars är det inte modekritik, utan bara subjektivt tyckande. Givetvis är allt som handlar om smak subjektivt, men modekritik handlar om att kunna, i den mån det är möjligt, bortse från de egna preferenserna och kunna bedöma en kollektion, en kampanj eller ett modefenomen så nyktert som det är möjligt, utan att förlora den egna prägeln och den egna tonen. Att kunna se att en kollektion är väldigt bra, trots att man kanske vanligtvis inte alls tilltalas av den designerns estetik, är ett enkelt exempel på en grundförutsättning för att kunna ägna sig åt modekritik.

Varför är då dagens modekritik så bristande? Jag tror det är en fråga som kan besvaras på många olika sätt. Troligen är det en kombination av att mode är ett relativt "nytt" ämne i kulturdebatten, samt ett ämne som enligt många saknar verkligt djup, då mode av historiska och genusmässiga skäl förknippats med lättja och kvinnlig ytlighet. Med anledning av detta lider modevärlden av något jag skulle kalla för bra självförtroende, men dålig självkänsla. Modevärlden verkar lida av ett starkt behov av att ständigt försvara sin existens, och växlar ständigt mellan att degradera sig själva till yta och konsumtion, och att anse mode vara precis lika ifrågasättande, viktigt och mångfacetterat som exempelvis konst, litteratur, film och teater. Detta är givetvis en extrem förenkling jag ägnar mig åt nu, men det blir problematiskt när inte ens modevärlden alltid vågar ta sig själva och sitt ämne på allvar.

Vi har ett antal kompetenta och fantastiskt duktiga modejournalister i Sverige, ingen nämnd, ingen glömd. Men det som saknas är kritiska modebloggare, modebloggare som kanske inte sitter på en examen i modevetenskap eller journalistik, men som vill, vågar och har kunskap nog att ändå vara en kritisk röst. Som på ett tillgängligt och relativt lättförståeligt sätt ifrågasätter, resonerar och analyserar kring mode.

Det är de bloggarna vi vill vara.